Idag är det en sådan där lite gråmulen dag igen, regnet kommer nattetid och det kan ju vara en fördel. Det kan ju bli mer under dagen. Jag skjutsade mina flickor till skolan för det kan ju inte vara kul att komma alldeles dyngsur till skolan. Har lovade att hämta dem också.Vi skulle gå och handla då.

De cyklar än så länge, men det blir nog att promenera sedan i oktober eller så.  Folk här duktiga på att använda cykeln även på vintern må ni tro. Jag tycker det skulle vara kallt och sitta på den och rätt halkigt.

Vi har ju inte så långt till skolan heller egentligen bara gatan rätt fram och det är ungefär 2 -3 km.

Kanske en lite enformig väg men den är ju inte så trafikerad .

Jag sitter här och väntar på att telefonen ska ringa om en intervju angående ett jobb här i närheten.

Det får också bli lite nyttigheter här hemma så jag slipper göra allt till helgen.

Mina fönster ser nu rätt hemska ut och jag är rätt less på dessa sommargardiner. Ja jag byter ju inte gardiner så ofta som man kan få för sig när man läser detta men ni förstår nog vad jag menar.

Sista veckan i augusti, då brukar det var stora festligheter nere i stan nämligen Barnens Dag. Stojjigt värre!!!!!!!!!!

Jag återgår till gårdagens kära dikt, jag hittade den inne hos en av mina flickors blogg, och tänkte att den var så väldigt fin och säger så mycket. Jag ville att andra skulle få läsa den och tänka till en stund. Det är ju så mycket stress runt alla, man ska hinna med en det ena  och en det andra hela tiden. Varva ner måste vi  ju  även lära oss att hinna med fast det kan vara svårt ibland. Vi tjejer vill ju så mycket , det är så många måsten hela tiden eller håller ni inte med?

Ni som läser denna dikt får en liten ros av mig !