Håll till godo med bilderna texten kommer snart också.

Jag kom bara att tänka på det att det är med bloggandet är nog rätt kul, vilka tankar som dyker upp när man skriver om olika barndomsminnen egentligen. Det är ju rätt kul.

Jag önskar att detta med dator och bloggandet funnits under mina föräldrar tid också. Min far har skrivit på skrivmaskin om sin fattiga barndom i Oppmanna,Kristianstads län nere i Skåne. Jag ville att mor skulle skriva om sin finska uppväxt  och hur det var att komma till Sverige som sköterska till alla dessa krigsbarn hon hjälpte till med att få hit.

Hon har visserligen berättat muntligt och det sitter ju härinne, men tänk vad intressant att ha det på papper eller som nu på ett inlägg på bloggen.

Men jag kan tänka mig att vissa episoder inte var så kul och mycket ligger nog nere på grund av känslomässiga saker under den tiden.

 Har varit upp i detta kyrktorn två gånger, jobbigt att klättra och jag minns hur trött man blev i benen alltså. Men det glömmer man för det är en sådan fantastisk utsikt över stan och när man ska ner så går det  undan  på stentrapporna må ni tro.Jag var aldrig ute på  balkongen men det gick ju att stå inne där också.

Min tanke när jag skriver detta assosierar jag till filmen om Jönssonligan och kyrktornet där.

Efter att jag publicerat vår fina medeltida kyrka här i Grundsunda församling så måste jag visa den vackra medeltida kyrkan i Sala också. De två byggnaderna är byggda från 1100-1300 talet. Sala sockens kyrka ligger ett par kilometer utanför stan och den har vackra välbevarade målningar och bibelord på väggarna.

Klockstapeln hittade jag ingen bild på men när jag far ner någongång så ska jag se om jag kan ta en med min kamera och lägga in här.

Kristina kyrka är den jag konfirmerade mig i och den ligger centralt och bra i själva stadskärnan.Gick även söndagsskolan där. Ska också lägga in en bild på Sala gravkapell som också har ett antal århundranden att skryta med. Det kapellet ligger i ett skogsparti  kallad Bråstabacken.

Där har man åkte skidor utför ,ja även bricka och senare pulka. Det är vandringsleder där också. Jag minns att när jag och Cecilia Kempff skulle orientera tillsammans så tappade vi bort oss så en av oss klättrade upp i ett träd för att se var vi befann oss. Lite fuskande var det nog.

Annars var ju orientering en rolig sport tycker jag.

Skyttepaviljongen på andra sidan skogen är numera nerbrunnen annars kunde man hyra den och ha lite fester och dans där.

Jag tyckte att skidbacken var hög som liten men när jag besökte den för ett par år sedan så var den inte så stor alls.

Nu har det vuxit upp flera villaområden där omkring och alla har de fått skolor och namn, jag vet egentligen inte vilket område som ligger där.

När en annan bodde där så hette det Kungsängen,Skuggan , Ekeby mm. Nu hänger man inte med alls i svängarna.

Det är ju kul att Sala växer som kommun.

Måns Ols är en ute servering och med toppen bad, och man kan också hyra gamla båtarna för en roddtur liksom förr. Jag minns att efter det att vi hade badat så for vi till cageterian och beställde varm choklad medvispgrädde och ett gott wienerbröd till.Ibland blev det bara en popcornspåse för 25 öre. Det var grejer det. Jag gick också simskolan här och på slutet fick jag sitta som ledare för nybörjare. Det var spännande minns jag.

Sandviken var också ett ställe jag minns som badplats. Där fanns en rätt hög rutschbana som jag aldrig fick åka i.

Sillköparen med camping ligger på vägen mot Avesta och den rutschbanan var högre än den i Sandviken och rätt farlig minns jag.

Sala silvergruva återkommer jag till  senare.